Helmer har en ny färdighet, som han just för tillfället övar hej vilt på – nämligen att prutta med tungan! Det låter hur charmigt som helst om honom där han ligger och ”dzzz‘ar”. Han har nämligen inte riktigt fått till det där riktigt pruttande ljudet än, utan det surrar mest om honom. Och bubblar! Jäklar i min lilla låda så mycket saliv en så liten filur kan sprida omkring sig!

Dessutom har han börjat prata nåt alldeles galet mycket! Ja, han pratar så klart inte på riktigt, men det låter om honom mer eller mindre hela tiden. En massa spännande vokalkombinationer i olika tonlägen. Lite då och då sätter han dessutom i halsen och börjar hosta. Som förstagångsmorsa ska man tydligen bli livrädd då, men jag tycker mest att det låter lite sött faktiskt. (Han dreglar så himla mycket, så han klarar liksom inte av att hantera all saliv…)

Apropå det där med att prata så var jag tydligen väldigt tidig med det, eller som min kära moder uttryckte det hela: Dig har det väl aldrig gått att få tyst på! Tack för den:-)

Något annat som han precis har ”lärt sig” är att han har händer! Plötsligt för någon dag sedan började han tokstirra på sin ena hand och det märktes att han var fascinerad av det han såg. Nu ligger han och vrider och vänder både sina händer framför ansiktet och studerar dem i detalj.

Jag trodde väl aldrig att jag skulle bli imponerad, eller ens intresserad, av en unge som kan titta på sina egna kroppsdelar, men baske mig; det är jag!

Annonser