Kvart i åtta kom Barbatönt in till mig med Helmer. (Jo, vi är så oromantiska att vi sover i varsitt rum ibland. Typ när den som inte har Helmer – i det här fallet jag – vill sova som en gris.) Han -Helmer, inte Barbatönt! – fick frukost från Bettans mjölkbar. Därefter gick Bettan ut i köket där hon käkade frukost och läste tidningen.

Därefter tyckte Lelle att det var dags för en andra frukost, och hans mor tyckte att lite morgon-tv kunde vara trevligt. Lelle käkade medans hans mor sakta slumrade in till programledarnas sövande röster. Jag hade räknat med att bli väckt av nåt nanny-program, men på fredagar visas tydligen inte det, utan Åsa-Nisse istället. Jag är osäker på om det var Åsa-Nisse själv eller möjligtvis Klabbarparn som väckte mig. Jag stängde av illa kvickt i alla fall!

Sedan har Lelle och jag lekt pusslekar, sjungit En Lellefant balanserade och så klart min favorit Krokodilen i bilen. Sin sjuttielfte frukost fick Lelle framför mitt favoritprogram på Kanal 9, som handlar om kustbevakare i Australien.

Nu ligger han i gymmet och pillar, samtidigt som jag skriver det här, sörplar i mig en kopp kaffe och knaprar på ett några singoallakex.

Annonser