(Bakgrunden finns i det här inlägget.)
 
Jag tror faktiskt att pappa blev glad. Jag tror till och med att han förstod. Jag hoppas att han visste att det var sin yngsta dotters första barn som han höll i famnen. För jo, jag lät pappa hålla Lelle i sin famn, trots att kroppen inte är så stadig som den borde vara för att hålla ett barn. (Jag hjälpte såklart till att stötta, men lät ändå Lelle ligga.) Det märktes faktiskt att det var något som pappa blev glad av. Och det syntes att han verkligen ansträngde sig för att Lelle skulle ligga bra.
 
Det finns så mycket som jag skulle vilja skriva om det här mötet, men mina ord räcker inte till.

Annonser