Det enda som känns jobbigare än att det är så himla varmt, både ute och inne, är att jag själv är nåt alldeles himskans varm. 38 å en halv grad, närmare bestämt. I vanliga fall brukar två grader lägre än så vara normalt för mig, så jag känner mig inte direkt i toppform. Det hindrade mig dock inte från att vara både trevlig, social och lite rolig (precis som vanligt, med andra ord…) när vi hade folk här tidigare idag.

De hade med sin dotter, som väl är född i januari 07 om jag inte missminner mig. Ganska praktiskt faktiskt, för hon fungerade lite som en detektor på vad vi måste se till att ta bort tills Lelle blir större. Än så länge är han ju löjligt lätthanterlig, men det kommer uppenbarligen förändras. (Note to self: Låt de fulaste porslinskossorna stå kvar på näst nedersta hyllplanet i bokhyllan. Då kanske Lelle har sönder dem, och jag slipper ha dåligt samvete för att jag inte vill behålla presenter…)

Igår turistade jag och herr Tönt lite granna, och klättrade upp i vattentornet. Först tittade vi pliktskyldigt på nån utställning som var på halvtafflig mellanstadienivå, med diverse information om vad man får (och inte får) spola ner i toaletten, hur mycket vatten som går åt i Karlstad på ett år och sådär. Dessutom fanns där en plansch med bilder på vilka fiskar som finns i Värmland. Vådligt spännande alltså. Därefter tog vi oss upp för de 234 (t v å h u n d r a t r e t t i o f y r a !) trappstegen. Det, mina vänner, var ungefär tre gånger så jobbigt som man kunde tro. I alla fall om man, som jag, är i total avsaknad av kondition!

När vi väl kommit upp var det nästan värt det. Utsikten var sannerligen imponerande. Dock har jag väldigt usla geografikunskaper, och dessutom rätt kassa linser, så jag fattade inte riktigt vad det var som jag såg. (Eller rättare sagt; nästan såg. På grund av nyss nämnda kassa linser så var utsikten en aning suddig.)

Nu ska jag nog ta och återgå till att tycka synd om mig själv, för det har man rätt att göra om man har feber!

Annonser