Permissionen som jag nämnde i fredags blev längre än vi hade väntat oss. När vi var tillbaka på sjukhuset på lördagförmiddagen blev den nämligen förlängd till måndag förmiddag (dvs idag) så snabbt att Barbatönt inte ens hann parkera bilen innan läkaren skickat iväg oss.

Dagar och nätter flyter ihop på ett ganska märkligt, men samtidigt trevligt vis. Det ammas och vaggas och vyssjas och ammas lite mer. Och så lite mer ändå. En och annan blöja byts också… Det känns verkligen konstigt att ha en Barbarolf boende i lägenheten! Samtidigt kan jag inte riktigt förstå att han inte har funnits här jämt.

Så åkte vi då iväg till sjukhuset igen. Till och med jag, som är imponerande befriad från allt vad lokalsinne heter, kunde gå raka vägen till avdelning 10. Så ofta har jag vandrat genom korridorerna den senaste veckan.

Efter en evighetslång väntan dök doktor Hugo upp. Diverse undersökningar gjordes, och sedan kom de magiska orden (efter att jag hade bett dr Hugo att uttala dem, jag ville liksom ha det lite högtidligt…); härmed förklarar jag Helmer utskriven!

Nu tillhör vi alltså bvc och inte sjukhuset. Det känns bra! Skitbra till och med!

Så nu fortsätter alltså livet här på Trudeluten med en liten invånare till.

Det känns också skitbra!

Annonser