Försäkringskassan hör man mest hela tiden en massa skit om.

Inte för att jag kanske tänker stämma upp i jubelsång över dess förträfflighet här och nu, men jag har i alla fall ingen anledning att skriva nån arg tidningsinsändare just nu!

Väntetiden har varit hysteriskt lång – den 17 april skickade jag iväg mina papper. (Att det var ungefär två månader för sent kan vi väl tala tyst om?) Sedan dess har tystnaden från FK varit massiv. Jag har ringt några gånger för att försöka ta reda på hur jag ligger till, men svaren har varit obefintliga.

Tills idag. Handläggartanten (som för övrigt pratar så tyst att jag måste vara på helspänn för att uppfatta vad hon säger; om kaffebryggaren gurglar till har man garanterat missat nån info) ringde inte mindre än tre gånger till mig för att få ordning på mina krångliga arbetsgivarintyg. Men det var ju inte helt sant, för den tredje, och sista, gången ringde hon för att meddela att hon räknat ut för lite pengar åt mig! Eftersom jag inte har jobbat sedan 2005 skulle tydligen den inkomsten räknas upp enligt KPI (konsumentprisindex). Och vips! kommer jag få nån hundring mer i månaden!

(Så klart att jag har jobbat sedan 2005. En hel del faktiskt. Men inte heltid. Och inte fast anställd, utan som timvikarie.)

Min dröm var att få räkna ut föräldrapengen från den egentliga inkomsten jag hade då – vilken var sisådär två tusen mer i månaden än vad det landade på nu. (Övertid, övertid.) Mardrömmen var att inte få tillgodogöra mig så gamla meriter över huvud taget och få 175000 mindre än nu.

Så idag tänker jag inte hata försäkringskassan.

Det väntar jag med till ansökan om bostadsbidrag ska fyllas i!

Annonser