För att slippa städa köksgolvet (och kanske lite mer när jag ändå rastar Snablis, eller dammsuger, som det väl heter mer korrekt) sitter jag och nostalgiläser gamla dagböcker. (På nätet. De innebär oftast bara glädje och nostalgi, medan pappersdagböckerna har fått ta emot allt dåligtmående.)

Jag kan bara inte låta bli att bli kär i mig själv!

Sommaren 2003 var jag blomvakt hos min mamma. Och skrev så här en dag. Den 29 juli närmare bestämt.

”Alldeles nyss trodde jag att jag skulle ha sönder en blomkruka. Men det kom bara ett ganska vackert plingande ljud från den, och den gick inte alls sönder.

Vilken tur. Annars hade blomman fått gå med rumpan bar.



Jag har (som den observante läsaren säkert redan märkt) inte så mycket att säga idag.”

Fy fasiken alltså, är det bara jag som tycker att jag är roligast i världen?

Annonser