Tydligen stämmer det griniga gamla talesättet ”aldrig får man vara riktigt nöjd”. Inte för att jag är särskilt säker på att det är ett talesätt, men det låter onekligen ganska gammalt och grinigt i alla fall!

Idag hade jag en föreläsning att närvara på. (Jo, det är så jag ser det. Jag närvarar. Det är ju inte direkt nån glad känsla av att gå dit och förkovra sig. Jävla skitkurs!) Den skulle pågå mellan 8:30 och 12:00. Därefter skulle jag kunna lalla runt i solen bäst jag ville.

När klockan ringde vid sju i morse hade jag dock inte sovit i mer än cirka tre sekunder, men det kändes som att jag hade sovit i max två! Alltså beslutade jag mig för att strunta i föreläsningen. Så somnade jag om och vaknade inte förrän strax före elva, vilket jag väljer att tolka som att min kropp verkligen ville ha lite extra sömn!

Bara sådär lite för skojs skull gick jag in på schemasidan på nätet. Och fick en lätt chock, blandad med en skvätt panik.

Jag har faktiskt två labbar i eftermiddag! Och är schemalagd till 16:45! En viss skillnad mot att sluta tolv…

Egentligen känns de där labbarna totalt meningslösa och helst av allt vill jag bara stanna hemma. Tyvärr så är det obligatorisk närvaro, och om man inte kommer dit ryktas det att man måste skriva labrapport ändå. Och det tänker jag inte utsätta mig för!

Så. Dagens (näst intill obefintliga) planer är alltså något ändrade och det blev helt plötsligt nödvändigt att äta lunch istället för frukost!

Annonser