Hm, jag undrar just om jag skrivit här att jag ska bli faster för första gången ungefär samtidigt som jag blir mamma (även det för första gången…).

Det var ju en hel del hysch-hyschande här i bloggen på den tiden – dvs när vi hade inflyttningskalas i höstas – så jag tror inte att jag har skrivit om den lätt absurda känslan av att sitta och tiga om sin graviditet, när man egentligen bara vill skrika om den i megafon. Det var ju inte det som var det absurda, utan att storebror D och hans fru L plötsligt berättade att de skulle ha en rolf. Jag, som var helt livrädd att bli avslöjad trodde för en kort sekund att jag hade blivit det, tills jag insåg att det var sig själva som de outade!

Egentligen hade jag och Barbatönt tänkt vänta med vår nyhet, men det gick liksom inte när stämningen bubblade så av bäbislycka, som veckopressen kallar det.

Filuren, som är arbetsnamnet på Rolfs kusin, är beräknad att komma den 19, dvs elva dagar före Rolf. Men ikväll fick jag sms från mamma (även känd som Krösamaja) som berättade att vattnet gått, men att de fått lämna sjukhuset för avvaktan. Som det ser ut nu kommer jag alltså vara faster senast på söndag! (Om det inte händer något mer blir det igångsättning då.)

Herregud! Det här är mer spänning än jag klarar av! Att jag själv ska ha barn har jag ju liksom förlikat mig med, men någonstans på vägen hade jag glömt bort den stackars Filuren…

(Det är för övrigt inte sant. Jag tänker på Filurisen varje dag, men mer som en mage än nån som faktiskt kommer komma ut och vara en invånare här i världen.)

Den oundvikliga tanken slog mig också: Om filuren börjar göra entré NU är det ju faktiskt inte särskilt långt kvar tills Rolf är här! Hjälp!

Annonser