Det är lätt att förledas att tro att man skulle vara mindre bakis när man vaknar dagen efter en fest om man inte har inmundigat några alkoholhaltiga drycker. Ack så fel!

Barbatönt fyllde som bekant 30 förra veckan. Detta firades storslaget, eller i alla fall ganska, med både kaffe, tårta, en hel massa bullar och en bag-in-box (eller juicedrinkar, för rolf-bärarna). Firandet startade vid två på eftermiddagen, och då hade herr Tönt och fru Fjant (dvs vi) redan varit vakna i ganska många timmar för att hinna med allt bakande och lagande och fejande som krävs när folk som komma på besök i ett barbahem.

På kvällskvisten var det egentligen ingenting som gick särskilt vilt till, förutom en och annan hetsig diskussion över TP-spelet möjligen. Kvällen blev inte heller överdrivet sen. Ändå vaknade jag som ett tvättäkta vrak dagen därpå. Hade ont både här och där, och det mesta av både häret och däret var förlagt till huvudregionerna. Dessutom var jag lätt illamående och något alldeles infernaliskt trött.

Såpass klen kände jag mig att jag inte ens orkade pallra mig iväg till det kalas som skulle gå av stapeln på lördagkvällen. Barbatönt däremot, som vaknade upp med läckert rödvinslila läppar, och borde ha varit vraket av oss, var relativt pigg och allert och orkade inte bara gå på kalas utan även åka iväg och köpa en present att ta med sig till kvällens värd.

Å andra sidan minns jag en gång i tiden – inte alls länge sedan faktiskt – då jag själv utan problem gick på fest dagarna efter varandra, den ena mer promillehaltig än den andra. (Festerna var promillehaltiga alltså, inte dagarna…) Men det är väl just det som är skillnaden. Utan promille är det inte riktigt samma grej att gå på partaj. Särskilt inte två dagar i rad. För vad tar man egentligen för återställare när man druckit juice?

Nåja. Om två år är det min tur att fylla 30. Då jäklar ska jag ha en roligare anledning att vara bakis än sömnbrist och för hårda kuddar!

Annonser