Eftersom jag är så rackarns seg med att skriva så känns det mesta rätt trist och inaktuellt när jag väl får för mig att skriva nåt.

Jag kan väl ändå inte låta bli att berätta att jag blev osannolikt förtjust i Christer Sjögrens bidrag i melodifestivalen! Det var ju så kitschigt att min rosa glitter-kandelaber ter sig riktigt smakfull i jämförelse… Fjäderplymer, kritvitt plast- (eller rättare sagt keramik?) -leende, brun utan sol i alla varianter som finns. Och så den bisarra texten som handlade om att älska Europa. Hade året varit 1976 hade den nog haft rätt stor chans i Västtyskland! (Det känns som att den var lite glammig för att funka i öst…)

I övrigt har jag mest mått dåligt i helgen.

Det började på bussen på väg hem från stan igår. Jag satt på ett sånt säte där man åker i sidled liksom, alltså varken bakåt eller framåt. Och så läste jag i en tidning. Två jättestora no-no’n när jag åker buss! Självklart mådde jag apa efter ungefär halva sträckan. Men inte förrän jag hade kommit av bussen och hade sisådär tvåhundra meter kvar kräktes jag. Inte mycket. Men ändå.

Sen dess har jag mått helkonstigt. Har inte kräkits nåt mer, men mått …skumt.

Tenta imorrn.

Den kommer gå åt helvete. Har inte orkat plugga nånting, och när jag har orkat så har jag ändå inte förstått det jag läst. Ända tills jag själv blev gravid tyckte jag att gravidisar var fjompiga våp, som skyllde allt möjligt på sina hormoner. Nu sitter jag här själv. Med gröt i huvudet och vadd i öronen. (Och kräks i munnen…) Nåja. Jag går dit och svarar på det jag klarar av.

Om inte annat har jag mitt tentagodis att trösta mig med.

Annonser