Idag skulle det äntligen hända! Jag och Barbatönt skulle bege oss till Det stora möbelvaruhuset för att inhandla inte bara en, utan tre bokhyllor! Samt en – i våra 120-centimetersängvana kroppar – hutlöst stor säng med fluffigt sköna madrasser.

Töntis konto var proppfyllt med generöst bidrag från hans familj och mitt konto hyfsat fyllt med bidrag från min mamman. Är man student är det oklokt att vara för stolt för allmosor. Särskilt om man har nästan alla sina böcker nedpackade i lådor, eller om man sover i en alldeles för liten, alldeles för mjuk säng.

Nu var det ju så att det kändes lite opraktiskt med två konton fyllda med pengar. Vore det inte klokare att kunna hämta alla pesetas ur samma källa? Detta kom vi på inte alls långt innan det var dags att bege sig till möbelmeckat. Tur då att man lever i en tid när det är suuuperenkelt att fixa sina transaktioner själv. Lite trixande vid tangentbordet bara, så borde saken vara biff. Eller?

Visserligen försvann pengarna från herr Tönts konto i en rasande fart, men vägen till mitt verkade de aldrig hitta. Vi drog iväg till Shoppingcentret i närheten av Möbelvaruhuset och tänkte, sådär som man gärna gör om man är en barbafigur, att ”Äh! det löser sig väl!”.

På sistone har hamburgare från En snabbmatskedja som inte heter Minimum blivit favoriter, så vi slog oss ner där med varsin ljuvligt dressingrinnande skapelse, i väntan på att pengarna skulle hitta rätt. Efter både en och två och sjuttielva kontroller vid bankomaten insåg vi faktum. Som Björn Rosenström sjunger: ”Jag har blivit lurad”. Nu hade väl banken knappast lurat oss på våra pengar, men det var precis så det kändes.

Slokörade och nedstämda – men vådligt mätta och belåtna efter burgarna! – satte vi oss på bussen hemåt. För säkerhets skull mellanlandade vi på stan för att se om centrumbankomaterna kanske hade käckare besked på sina kontoutdrag. Men det hade de såklart inte. Däremot låg ett café i närheten av banken. Och under parollen ”Jag är gravid! Jag får göra som jag vill!” glufsade jag i mig en bakelse, som på något mystiskt vis faktiskt lyckades samsas med både burgare och bäbis i min ack så trinda mage.

Därefter lufsade vi mot bussen. Jag så slokörad att jag nästan missade Barbasohl, som promenixade cirka tre centimeter ifrån mig.

Om man ska tänka positivt så är det ändå väldigt skönt att slippa ägna denna kväll åt hopmonterande av Det stora varuhusets möbler. Det finns bättre sätt att spendera en fredagkväll. Som att titta på På spåret, eller något annat lagom seniorigt nöje. Så kan vi spara Monteringsbråk och Försvunna-små-ploppar-anklagelser tills imorgon.

När jag efter hemkomsten loggade in på internetbanken hade nämligen det disponibla beloppet på kontot blivit femsiffrigt.

Annonser