Undra just hur många gånger om dagen som man måste vara ärlig. Om det kanske finns någon mall för det. Någon slags moralisk standardnivå.

Tidigare idag när jag köpte en dricka för 16 kronor och två 2-kronorsgodisar tyckte tjejen i kassan att jag skulle betala 18 kronor. Jag funderade en kort liten stund, men så bestämde jag mig. Och sade som det var, att jag faktiskt hade plockat på mig två godisar, och alltså var skyldig henne en tjuga.

Förvånansvärt ärligt för att komma från mig, måste jag medge.

Något senare sattes jag än en gång på prov. Men denna gång en något större fråga än en ofrivillig prutning på två kronor.

Jag gick nämligen in på min sida på studentnätet för att kolla på nånting, jag kommer inte ens ihåg vad. Och såg helt plötsligt att jag har fått 7,5 godkända poäng registrerade den här terminen! Det kanske inte verkar så konstigt, det skulle i alla fall inte verka konstigt, om det inte var för en liten liten detalj. Jag examinerades aldrig i den kurs som jag är godkänd i. Just den examinationen gick av stapeln när jag mådde lite sämre än sämst, så jag bestämde mig till slut för att helt strunta i den. Jag mailade till de kursansvariga, som samstämmigt sa att det var helt okej att återkomma när jag mådde bättre.

Någonstans har denna mailväxling alltså glömts bort. Eller så har någonting annat hänt. Och jag har blivit godkänd, trots att jag inte alls ska vara det.

Egentligen vill jag bara låtsas som ingenting. Titta lite snett uppåt och vissla, med händerna på ryggen, sådär som man gör när man är heeelt oskyldig. Men det kan jag såklart inte göra. Inte för att jag har någon ovanligt hög och utvecklad moral, utan snarare för att jag är väldigt rädd för att bli avslöjad!

För att citera DN i morse: ”Om man ertappas med byxorna nere och fingrarna i syltburken samtidigt som man sitter med tvättad hals efter att ha lagt näsan i blöt, då ligger man efter vad jag förstår mycket illa till.”

Något sådant vill jag ju inte riskera, så det är väl bäst att jag mailar till de kursansvariga igen – eller näe, bara till han som är schysst, skatan tror jag att jag ”glömmer” – och berättar hur det ligger till.

Annonser