Självkännedom kan vara jobbigt ibland.

Jag har märkt att jag har en viss tendens att plugga ivrigt och koncentrerat i sisådär trekvart. Därefter sätter jag mig vid datorn och låter en dryg timme förflyta.

Vid båda tillfällena inbillar jag mig att det har gått en timme.

Tyvärr går det inte så bra med inbillningen, så jag har nu börjat överge åtminstone en favoritsyssla, nämligen att fika. Jag köper fortfarande dricka och macka (och i ärlighetens namn två chokladpraliner också) men jag äter och dricker när jag läser och inte sittandes med en tidning i cafeterian, som jag minns att jag gjorde en gång i tiden.

För övrigt tror jag att jag har kommit fram till varför det går så förbannat segt att läsa nu, till skillnad från i våras, när jag var superduktig mest varje dag. (Tänk, så selektivt minnet ändå är!) Ja, förutom att då var det vår – med löfte om sommar – och nu är det höst – utan några som helst löften alls, förutom möjligen ond, bråd död i en snödriva. Då läste jag skönlitteratur för det mesta. Brott och straff, Madame Bovary och en massa annat bra. Nu läser jag didaktisk zzz-litteratur. För tillfället en bok med den rafflande titeln ”Varför läsa litteratur?”. Det är ändå inte den värsta.

Nej. Jag borde väl återgå till min plats. Nu har jag ju ändå suttit här …ett tag!

Annonser