Det enda jag klarar av att göra för tillfället är att sitta och stirra tomt framför mig.

Jag vet inte riktigt vad det är som har drabbat mig. Men jag tror att det helt enkelt är hösten.

Jag kan sitta och stirra. Och spela spel – om de inte innebär någon som helst intellektuell utmaning för mig.

Försökte titta på TV förut, men bara zappade och zappade. Det gick liksom inte att koncentrera sig. Inte ens på sån skit som jag brukar tycka om att glo på.

Jag vill bara gå i dvala. Eller kanske vara någonstans där det är varmt. I ett badkar fyllt med kokosdoftande badsalt?

Och inatt drömde jag en mardröm. Jag, som annars aldrig kommer ihåg vad jag har drömt under natten, minns med smärtsam tydlighet detaljerna i drömmen. Från svart-vita blåtoner gick den över till mörkrött och brandorange. Från bubbligaste lycka till panik och sorg.

Jag hatar hösten, har jag kommit fram till. Och jag tror att den hatar mig.

Annonser