Det är lite tyst från mig för tillfället. Att jag inte har internet hemma för tillfället är det väl knappast någon som har lyckats missa… Däremot har jag inte skrivit så mycket om min operation som man kunde tro att jag skulle. Det har en enkel förklaring. Vänsterhanden sitter i bandage och är ganska osmidig att använda till tangentbordknattrande. Detta på grund av nyss nämnda inte nämnda operation… (Kan man skriva krångligt ska man skriva krångligt!)

I måndags fick jag äntligen operera bort den knöl som jag har haft i min handled i kanske tusen år. Eller åtminstone sju. Jag har snabbläst lite i min gamla dagbok på nätet (skrev mellan -98 och -02) och första gången jag nämnde ontet var den 15 augusti 2000, vilket onekligen är ett tag sen.

Trots att jag har längtat så länge efter att bli av med knölaset blev jag såklart jättenervös och ville inte alls gå till ortopeden. Tack och lov var Barbasohl med mig och lyckades med enbart sin närvaro få mina dallranade nerver i kontroll.

Operationen var på ett sätt nästan en besvikelse, eftersom den inte var alls lika hemsk som jag hade räknat med, även om jag inte heller vill påstå att det var särskilt skönt att vara utan blod i handen under … tja, vad det nu var. 20 minuter kanske. Jag fick i alla fall ett ganska stort bandage, och det är ju alltid trevligt, så att folk kan se hur synd det är om mig…

Det går bättre och bättre att röra och så på handleden, men jag känner å andra sidan rätt tydligt att den inte är glad på mig när jag nu har suttit här och knattrat i flera minuter. Så jag lägger av här och nu.

Återkommer med en rafflande berättelse om de nya sofforna!

Annonser