Efter sjuttielva (eller åtminstone sex) veckors väntan har äntligen kommentaren till min senaste uppsats dykt upp!

Jag träffade häromdagen en klasskompis på bussen. Hon sa att hon inte gillar den här lärarens kritik, för att det liksom inte är någon kritik, utan mest en massa beröm. Jag kan hålla med om det, för det är faktiskt lite tråkigt att man inte ges en chans att utvecklas, utan bara att sträcka på ryggen. Å andra sidan är det rätt trevligt att få bada i beröm ibland!

Här följer lite skryt:

Jag slås av din enorma skicklighet som skribent.”

Du är en driven skribent, som dessutom förfogar över en arsenal stilistiska finesser och en träffsäkerhet i form av fyndiga formuleringar och allusioner. Du har berikat mitt liv …”

Strålande kreativitet och egen initiativförmåga!”

du undviker att ge enkla svar på svåra frågor”

En av dina styrkor som skribent är vidare att du är duktig på att skapa intresse. Det hade exempelvis varit enormt intressant att få veta mer om vad din enkät gav för svar! Du måste ställt fler frågor?” (Svaret på den frågan är näe! Faktum är att enkäten var ganska …mager, kan vi kalla den.)

Din kapacitet är enorm, och du har gjort ett gott arbete! Ditt språk imponerar, och din initiativkraft och intellektuella nivå likaså. Dina blivande elever kommer att vara lyckligt lottade.


Det här ska jag spara och titta på, de dagar som jag känner mig misslyckad, värdelös och allmänt dumihuvet!

Annonser