Jag inleder med det goda. Så kan känsliga tittare byta kanal sen!

Kladdkaka.

Om inte det är det godaste som finns så är i alla fall kladdkakesmet det!

Imorgon är min sista dag på praktiken, så jag tänkte att det kunde passa sig att ta med något gott till fikat. Då blir det såklart kladdkaka, eftersom jag i princip kan baka det i sömnen. Något mer avancerat än så orkar jag helt enkelt inte…

Jag vet inte vad det är som är så magiskt i kombinationen smör / socker / kakao / mjöl / vaniljsocker / salt / ägg. Men nånting är det. Helt klart.

Jag önskar att kladdkakesmet fanns i botten av kostpyramiden!



Nå. Till det äckliga.

Sluta läsa, alla som tenderar att må illa av äckel-päckelberättelser.

Jag har haft en infektion i ett nagelband hur länge som helst nu. (Hur länge som helst = två veckor ungefär. Vanligtvis brukar det gå över på tre dagar.)

Jag har haft på alsolspritsförband, sådär som jag brukar när det går över jättesnabbt. (Jättesnabbt = nyss nämnda tre dagar.)

Men ändå är fingret lika gul-rött och svullet. Tack och lov är det i alla fall inte lila längre. Det var läskigt.

Jag är en sån där människa som har svårt att låta saker vara.

Jag klämmer på finnar. Drar i konstiga hårstrån med pincett.

Och idag.

Tryckte jag in en nål i min gulröda fingertopp.

Och klämde lite.

Och ut kom en vårflod av var.

Ett tag funderade jag nästan på att ta kort på snusket.

Men någon måtta får det vara.

Till och med på mina äckligheter.

Annonser