Om mitt liv var en klyscha skulle det just nu vara ketchupeffekten. Inte för att jag känner mig helt bekväm med att kalla den för en klyscha, men jag kom faktiskt inte på något bättre just nu!

Den senaste veckan har gått så långsamt att jag titt som tätt känt att avlidningsrisken varit osedvanligt hög. (Ni vet, när man bara avlider helt plötsligt, bara för att allting är så tråkigt och tiden går så långsamt. En mycket vanlig dödsorsak. I alla fall rent mentalt.)

Jag hade hört rykten om Lycknis superlånga leveranstider, men det kändes ändå värt att chansa, med tanke på att deras kurslitteratur är rackarns mycket billigare än både bokus och ad libris. Oh no! säger jag nu. Man säger gärna oh no! när böckerna dyker upp samma datum som uppgiften ska lämnas in. Det kändes ju så fint när jag såg att jag skulle spara hundra spänn på tre böcker…

(Vad jag lärt mig av händelsen: om man ska spara pengar gäller det att vara ute i god tid. Mycket god tid till och med. Jag beställde mina böcker för tre veckor sedan…)

Varför berättar jag nu detta? (Förutom för att få ur mig lite aggressioner som jag känner gentemot Lycknis…)

För att förklara all den dötid jag haft.

Men.

Plötsligt försvann dötiden.

Min slasa-runt-i-lägenheten-endast-iklädd-en-enorm-t-shirt-med-diffust-tryck-tillvaro byttes igår ut mot en ytterst stressig och ovan tillvaro.

1. Jag fick äntligen tumme ur, och begav mig till min praktikskola för att diskutera de kommande fem veckorna med min handledare. Jag tror faktiskt att det kan bli riktigt bra det här. Det finns vissa saker jag vill gnälla över, men det gör jag nog i ett separat gnällinlägg en annan dag!

2. X antal timmars hysteriskt gnetande tillsammans med studiegruppen ledde (förhoppningsvis) fram till någonting vettigt. Så kändes det sannerligen inte hela tiden! Våra mongoperioder har inte varit helt synkade, utan vi (läs: framförallt Barbafjant) har flamsat ur kapitalt vid helt fel tillfällen. Man kan faktiskt inte tjata om Stig Larssons dikt om en nytvättad penis hela tiden. (Eller jo, jag kan. Men det kanske inte är så passande!)

3. När den förbaskade gruppuppgiften var avklarad var det såklart dags för ännu en gruppuppgift! Precis i det där läget när man bara vill skrika HEJDÅ! och rusa hem var det dags att ta nya tag, plocka fram tankehuvan* och kläcka ur sig något smart. Helst skulle det visst vara kopplat till en text också, men sådana petitesser hamnar lätt i skymundan när man längtar hem.

4. Egentligen skulle jag tagit mig till en (för mig) okänd adress inne i stan också, för att gå på möte med Röda Korset. Jag vet inte riktigt vad jag har anmält intresse för, det var det mötet skulle ha informerat mig om, men kolla in den här länken. Någonting sånt här har jag tänkt mig.

Dock kom jag hem från uni alldeles för sent för att orka ta mig nån annanstans än till min egen säng. En skön feber har hängt med mig hela dagen. I sällskap har den haft snormängder från helvetet, pip i luftrören och svid i halsen. Av och till har dessutom en charmerande gubbhosta uppenbarat sig. Alltså fick det bli sängläge istället för samhällsengagemang. Bot och bättring utlovas. Kanske kan ett mail eller telefonsamtal få in mig på något bra spår.

Nu ska jag se om jag orkar åstadkomma något på ovan nämnda papper, med inlämningsdatum igår. Hälften är redan skrivet, så det borde inte vara omöjligt.

Eller jo. Det är det nog. Jag går och lägger mig!


*En listig uppfinning som mina barbiedockor (eller rättare sagt Sindy, eller vad jag nu hade för kopior) brukade använda sig av när de skulle intrigera mot varandra. Jag är övertygad om att den skulle funka i tentasammanhang också.

Annonser