Ha ha!

Man kan tycka vad man vill om Leif GW Persson, men ibland måste jag ändå tycka att han är otroligt skön, på sitt eget, gubbstruttiga vis…

Just nu sitter jag och kollar skit på nätet gör viktig research till skolgrejer och har på Efterlyst i bakgrunden. (Dvs tre centimeter ifrån mitt öra, jag bor ju inte så stort…)

Först togs fallet om den mördade barnflickan upp, varpå allas vår Leif berättar att göteborgspolisen är väldigt duktig på att lösa mordfall.

Då frågar Hasse Aro ”Kände du på dig med en gång att det här fallet skulle lösas så snabbt?”

”Näe, det kan jag väl inte säga” svarar GW på absurt släpig stockholmska…

Hi hi. Det är nog bara jag som tycker att han är skoj. Just detta att han först är så jäkla säker (och självsäker) på något, för att när Hasse Aro upprepar hans teori fetdissa den – ”eftersom man inte kan uttala sig i specifika fall”. Typ.

(Men mest låter det som att han aldrig vill ge Hasse rätt. I någon fråga. Över huvud taget.)

Det är skoj med gubbstruttar!

(Så länge man inte råkar ut för dem själv!)

Annonser