Så sitter jag här på uni-bibblan igen…

Just nu är det Strindbergs ”Ett drömspel” som jag ägnar mig åt. Vad sjutton säger man om det då? Allra helst ingenting just nu… Himla märkligt är det i alla fall!

Kanske kan jag ta mig friheten att citera lite därur: ”Det är synd om människorna!”

Åtminstone är det synd om mig som läser eländet.

Sen (tror jag) att jag ”bara” har Gösta Berlings saga kvar, så har jag läst all skönlitteratur som ska vara läst till tentan på lördag.

Lyckades göra nånting imponerande klantigt idag. Nämligen gå iväg hit för att plugga utan att ta med litteraturlistan, dvs det papper där det står vad jag ska läsa. Nåja, det går att leta fram på nätet. Bara lite onödigt med extrajobb. Värre klantigt är det i så fall att jag dessutom glömde mitt block hemma. Det block där jag har alla de anteckningar, som jag hade tänkt läsa igenom idag. Nåja, det hinns väl med imorrn om inte förr.

Tur att jag har min fina gröna mp3-spelare laddad med skillingtryck! Vad kan muntra upp mer än lite tragisk musik, som mestadels handlar om döende barn? Favorit just nu är nog låten om 12-åriga Anna som skickas ut att handla brännvin, men dör i en snödriva. Hennes försupne far hittar henne så småningom, död och barbent ute i kylan. (Det är alltså hon som är död och barbent, inte han.) Han blir då så ångerfull att han aldrig mer dricker brännvin. Så dags då!

Nä, det är väl dags att återvända till käre Strindberg. Imponerande att jag över huvud taget har öppnat boken (och avklarat Röda rummet) med tanke på vilket strindberg-hat min högstadielärare väckte hos mig!

Annonser