Titel: Pappa Goriot
Författare: Honoré de Balzac

Jag kom ihåg en enda sak om den här boken från gymnasiet. Min svensklärare råkade blanda ihop författaren och bokens titel, vilket resulterade i att hon presenterade Pappa Gonnoré för en gapskrattande klass!

En ganska häftig bok, som handlar om hur djupt en människa kan sänka sig själv, för att kunna ge sina barn det allra bästa. Barn som över huvud taget inte reflekterar över hur föräldrarna (i det här fallet pappan) anstränger sig, och till och med förnedrar sig, för deras skull.

Modernistiska (realistiska) romaner kan ofta ha en förmåga att bli överdrivet detaljerade, så att jag plötsligt märker att jag läst flera sidor utan att ha läst dem. I Pappa Goriot tycker jag att detaljerna bara ger en skön stämning, framför allt en ganska ironisk sådan.

Annonser