Det händer ganska ofta, jag kanske till och med kan säga för ofta, att jag först inte skriver nåt, sen ingenting och helt plötsligt händer det en hel massa saker och jag vet inte riktigt var jag ska börja.

Egentligen hade jag tänkt skriva igår kväll, men jag var så himla trött och sur på mig själv att jag inte orkade. Och några timmar senare hände det andra saker som rörde till det i huvudet, vilket gjorde att jag inte orkade skriva.

Igår skulle jag egentligen ha gått iväg och börjat sjunga i kör.

Men det gick inget bra.

Någonting som de flesta inte vet om mig är att jag är hysteriskt blyg. Inte ofta. Men när det väl inträffar finns det ingenting som kan bryta det.

Så igår, när jag inte fick tag på min följa-med-till-nytt-ställe-och-ta-bort-allt-läskigt-kompis blev det tvärnit. Jag kunde verkligen inte ta mig hemifrån och knalla iväg till kronoparkskyrkan, där kören skulle vara. För jag vågade inte.

Jag kan tänka mig att det låter rätt sjukt för de flesta som känner mig. Jag är liksom inte den typen som verkar rädd för andra människor. Men det är jag tydligen. Jag hade liksom glömt bort det, eftersom det mesta jag ägnat mig åt på sistone bara har varit tillsammans med folk jag känner.

Det känns skittrist, men å andra sidan finns det andra grejer som känns ännu mer skittrista just nu, så jag klarar mig utan att sjunga jesushyllningar…

Blaj blaj blaj. Jag kan verkligen inte fokusera idag!

Annonser