På jobbet brukar jag ibland konstatera hur sällan vissa av pansjosarna får besök. Trots att de anhöriga inte bor särskilt långt bort.

Då kommer ett litet sting av dåligt samvete.

Det tar väl sisådär en kvart att cykla till morfar.

Ändå har jag inte träffat honom på en månad.

Idag är jag ju faktiskt ledig.

Vad passar då bättre än att åka iväg och hälsa på morfar lite?

Och se till att han får njuta av det fina vädret. Han är helt blind, så några promenader på egen hand blir det inte för hans del. Och några promenader i servicehusets regi blir det inte heller.

Häpp! Så var min dag planerad!

Annonser