Jag tänkte ägna inlägg 150 åt att berätta lite om mitt ungdomliga utseende (!).

Alldeles snart är det ju som bekant midsommar och då är det såklart viktigt att bunkra upp med en massa alkoholhaltiga drycker, man vill ju inte vara osvensk!

Igår knatade jag alltså iväg till affären där man gör såna inköp (nej, inte morbrors smuggelbotique i snickarboa…) och fyllde en korg med diverse kluckande gods.

Styrde stegen mot kassan.

Och blev ombedd att visa leg.

Det är inte helt ovanligt att jag får göra. Visserligen är åldern passerad med drygt sex år, men visst. Det är väl trevligt att se ung ut. Kanske.

Problemet var bara att mitt leg inte är giltigt. Det gick ut för bra länge sen och det vet jag om. Har helt enkelt släpat runt på passet i stället.

Men.

Passet blev visst kvar i Linköping.

Så jag höll lite stillsamt tummarna för att den sura tanten inte skulle se nåt.

Men som alltid när det gäller sura tanter så upptäckte hon legets ”bäst-före-datum”.

Och vägrade låta mig köpa min låda och mina burkar.

Något senare återvände jag med 33-åriga Barbaskön.

Som inte heller fick handla.

För damen i kassan hade minsann ”sett hur vi betedde oss” i grannkassan tidigare på dagen!

Det hela slutade med att en 35-årig polare till Barbaskön köpte ut åt oss, medan vi satt på trottoaren utanför systemet och väntade…

Känns ju fint att det är lättare att få utköpt åt sig (den gamla hederliga stilen, med en beställningslapp lindad om hundringarna) än att handla med ett för gammalt id-kort.

Det kan jag ju tipsa mina elever om när jag är färdig lärare. Att det är bättre att nån köper ut åt dem än att de satsar på falsk-leg…

PS Jag längtar till nästa gång jag ska till systemet. För då har jag mitt pass. Och kan dänga det i huvudet på surkärringarna!

Annonser