Usch.

Har varit på cykeltur nu. Ganska deprimerande faktiskt.

Under min tid i Karlstad har min”cykelkondition” försvunnit spårlöst. Jag som cyklade sisådär 10 mil i veckan förut höll på att dö av frustningar efter att ha cyklat från stan och tillbaka… (En sträcka på 5,5 km.)

Visserligen avslutas färden med en grandios uppförslutning. (Särskilt om man gör som jag och cyklar fel, då kommer monsterbacken i stället för en jättestor!)

Men ändå.

Jag känner mig aningen nervös inför tjejvättern den 10 juni… Hur sjutton ska jag klara av att cykla 9 mil om en månad?!

Men.

Jag vill ju gärna se positivt på saker och ting. Så här kommer ett positivt sätt att se på saken:

jag hittade faktiskt in till stan!!

Annonser